onsdag 2 juni 2010

Som jag skrev tidigare

så hittar vissa amisar sina ägare själv. Denna lilla goding har gått vägen från Stick och Sy, hem till mig där den blev virkad och tillbaka till Stick och Sy:s skyltfönster där han satt ett litet tag.



Sen kom han tillbaka till mig och satt en stund i mitt fönster på jobbet när så plötsligt husse dök upp. Min härliga kollegas barnbarn dök upp och jag kunde ju förstås inte låta bli att muta till mig ett leende med sagda hund. -Min hund, sa grabben och jag kunde ju inte säga emot! Klart att det var hans. Kärare hund får man leta efter. Grabben var uppe på jobbet för ett tag sen och på vuxnas vis tänkte vi oss inte för utan mormor skulle fråga hur man kunde laga. Jag försökte att få titta på den. -Min hund sa han och tittade misstänksamt på mig. Såklart, Din hund, grabben. Mönster från Ida, Made by You, genom Svarta fåret.

1 kommentar:

jennyjansson sa...

Det är helt otroligt hur mycket han älskar den här hunden du gav honom. Den är med överallt och har varit räddningen många gånger! Första och enda gången jag tvättat den råkade Vidar se att jag lade in den i maskinen och han grät oavbrutet i en halvtimme för att hunden var fast i tvättmaskinen. De är oskiljaktiga de där två. Jag tackar å Vidars vägnar så jättemycket för det finaste och bästa gosedjuret vi har i vår ägo:)